”Hovrättens inställning förvärrar fotografernas situation”

Trots de starka kraven på namnangivelse fäller hovrätten inte Lundagård för att ha utelämnat upphovsmannen namn, skriver Staffan Teste, som företrädde upphovsmannen i fallet.

Hovrättens inställning till namnfrågan förvärrar fotografernas situation. God sed i upphovsrättslagen innebär ju att upphovsmannens namn skall anges i samband med publicering. I stort sätt kan sägas att detta är en regel vid redaktionell publicering medan man i annonssammanhang inte har samma tvång.

Stockholms tingsrätt dömde för några år sedan Aftonbladet Nya Medier att betala skadestånd i samband med att internetsajten utelämnat namn på fotografen. Tingsrätten skrev då i domen: ”Ett minimikrav i en situation som denna (i målet) måste nämligen vara att det före publiceringen görs reella ansträngningar för att söka utröna vem som är upphovsman/fotograf. Eftersom Aftonbladet inte gjort några sådana ansträngningar i detta fall har Aftonbladet således inte levt upp till vad god sed kräver”. Aftonbladet ansågs skyldig att betala skadestånd för utelämnat namn.

I fallet med annonsskapelsen för hovrätten ett kryptiskt resonemang. Hovrätten konstaterar först att skyldighet att ange upphovsmannens namn föreligger såväl vid lovlig publicering som vid olovlig. Kraven på källangivelse skall tolkas strängt och huvudregeln är att namn och källa skall anges.

Trots de starka kraven på namnangivelse där det är praktiskt och tekniskt möjligt glömmer rätten bort att vad Lunds universitets Studentkårer gjort är en redaktionell publicering där vanligtvis upphovsmannens namn skall anges.  Istället talar rätten om att Lunds Studenters Studentkårer har publicerat en annonsskapelse. Då det rör sig om en annonsskapelse vars originalpublicering inte innehöll några uppgifter om vem som var upphovsman till verket, anser hovrätten, att det överensstämmer med god sed att inte ange upphovsmannen till annonsen (dvs. fotografierna min anmärkning) i samband med publiceringen. Återgivandet av annonsskapelsen har inte stått i strid med 3 och 11 §§ upphovsrättslagen.

Så om det hade rört sig om en annonsskapelse med till exempel en tavla av Picasso eller fotografi av Lennart Nilsson tycks rätten ha varit av den uppfattningen att tidningen inte vid den redaktionella publiceringen hade varit tvungna att ange upphovsmannen till bilden.  Ett sådant synsätt hade knappast stått sig om det gällt dessa mera namnkunniga konstnärer. Men någon skillnad mellan mera kända konstnärer eller mindre kända gör inte upphovsrättslagstiftningen. Stockholms tingsrätts fällande av Aftonbladet förefaller mer genomtänkt. En prövning i namnfrågan av Högsta domstolen skulle nog vara välkommet.

Detta i synnerhet som EU-direktivet i sig har en hårdare skrivning än vad som blev fallet i den svenska lagstiftningen, vilket bland annat nämnde Henry Olsson påpekat i sin bok (sidan 142): Direktivet föreskriver nämligen som en förutsättning att ”källan, inbegripet upphovsmannens namn, skall anges om detta inte visar sig vara omöjligt”. Olsson anser också att domstolarna i en framtid inte kan minska på detta krav, vilket hovrätten i det här målet tycks ha glömt.

Eftersom upphovsmannens namn inte angavs vilket är en förutsättning för publicering enligt undantagsregler så skulle namnutlämnandet på fotografen i praktiken innebära att inte ens publiceringen i den tryckta tidningen var tillåten.

Kanske något för HD att pröva framöver?